Header

Beskrivning: Ljussax av järn på fötter. Rektangulär veklåda med fasonerad ovansida. Svagt S-formade armar och spetsig framskänkel för lyft av veke. Tre fötter nitade i saxen (en saknas). Skänklarna nitade samman.
Ljussaxen hör samman med användningen av vax- och talgljus. Veken förbrändes inte i samma takt som ljuset och var därför tvungen att hållas efter, snoppas av. Ljuset blev svagare ju längre veken var och den kunde också börja lukta, ryka eller falla ner och smälta bort en del av ljuset. I Norden finns belägg för användning av ljussaxar för kyrkligt bruk under 1300-talet. Under 1700-talet blev bruket vanligare och når utanför de högre ståndens kretsar. Fötterna på ljussaxen är ett drag som tillkommer under 1700-talet, under slutet av århundradet tillkommer också fjädringen som håller samman skänklarna. Från mitten av 1800-talet blev stearinljus med självförbrännande veke vanligt och därmed minskade behovet av ljussaxar. (Källa: Nilsson, N "Ljussaxen" i Kulturen 1983.)
Testamentarisk gåva 1983-05 av Astrid Lindqvist, Stockholm.